Med passion för Smithiantha

Smithiantha 'Sunset'
 
Släktet Smithiantha, tempelklockan som den kan kallas på svenska, har jag ännu inte presenterat här på min blogg. Jag fullkomligen älskar detta släkte. I mina ögon är de som exotiska krukväxtversioner av fingerborgsblomman fast i de luxe-format. Ståtliga och eleganta förgyller de fönsterbrädan med sprakande intensiva eller dovare och sofistikerade nyanser av rött, orange, gult, rosa, vitt, persika, lila och allt däremellan. Alldeles översållade med blom brukar de hos mig stå i mellan slutet av augusti till oktober, november eller till och med över vintern där en sort tar över stafettpinnen efter den andra.
 
Smithiantha är såklart ett släkte i familjen Gesneriaceae, precis som världens alla andra mest underbara blommor också tillhör. Släktet är relativt närbesläktat både Eucodonia och Achimenes (femöringar) och alla dessa tre släkten kan hybridisera sinsemellan. Detta har resulterat i flertalet släktesöverskridande hybrider benämnda xAchimenantha (Achimenes x Smithiantha), xAchicodonia (Achimenes x Eucodonia) och xSmithicodonia (Smithiantha x Eucodonia). Resultatet av en sådan korsning blir i bästa fallet en steril avkomma på grund av att skillnaden i kromosomantalet mellan släktena ger en avkomma med ett udda antal kromosomer.
 
Smithiantha multiflora x 'Little One'
 
Plantan är robust och kompakt vid tillräcklig tillgång på ljus. Blad och stjälk är rikt behårade och inte sällan mörkbladiga eller med ett mosaikmönstrat nät av mörkare och ljusare partier. Helt grönbladiga sorter och arter finns naturligtvis med. Smithiantha bildar precis som sina syskonsläkten rhizomer, väldigt tjocka och livskraftiga rhizomer som hos många sorter blir runt 2 cm i diameter. Rent skötselmässigt så sköts smithianthor som femöringar hemma hos mig. De vill stå så ljust som möjligt men kan ta skada av direkt solljus, det är en värmeälskande växt som är aningen känsligare för att stå för blött eller att torka ut för mycket.
 
Jag planterar en rhizom per kruka ungefär i februari. Då får de vakna och drivas upp under lysrör till dess jag tycker det är tillräckligt ljust för plantorna att stå på fönsterbrädan. Det är en tacksam växt som skänker mycket i blomväg så länge man ser till att hålla den jämnfuktig och stå ljust. Jag måste hålla med om att den tar ganska god tid på sig att sätta blom, fast det är det värt.